Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CC 203.)
En regel, som borde förstås af sig sjelf,
och som i den Franska Tragedien, noga iakt-
tagen, någon gång varit öfverträdd i den Ty-
ska, är den, att ingen handling ,som sårar är-
barheten, får ens tillkännagifvas. I Lessings
Emilia Galotti, vet man stunden då en sådan
sker, och hjeltinnan tillstår den öppet för sin
Far, som derföre mördar henne. Schiller,
som med stylens höjd, styrka och behag, för-
enar kännedomen af theaterns fordringar , har
utfört de svåraste ämnen på ett förundrans-
värdt sätt, och merändels iakttagit desfa re-
glor. Obegripligt är att han i sin förträffeli-
ga Wilhelm Tell, låter en främmande person,
Johannes parricida, hvars gerning redan är
känd, och hvars närvaro ingen ting uträttar,
inträda liksom kastad från skyarna, sedan he-
la den stora handlingen är fullbordad. Må-
hända var Schillers afsigt att visa huru sjelf-
va frihetens hjelte bar afsky för en konunga-
mördare. Men oaktadt detta moraliska syfte,
förderfvas deraf de sista scenerna af hans Tra-
gedi. Göthe, högst af alla, då han vill vara
det, någon gång äfven regelbunden, har of-
tast satt sig öfver alla reglor; och med något
eget stort så intagit sina landsmän, att äfven
hans fel af dem förgudas. Jag vill blott an-
föra hans Tragedi, Den Naturliga Dottren, som
från en början af förvånande höjd och skön:
het, faller till ett lågt och löjeligt slut, der
bjeltinnan, utan att man vet hvarföre, gifter
sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
