Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( aa
med allt, som på vårt språk nyss förut var skrif:
vet, synas århundraden ställa sig deremellan.
Det synes som naturen, efter en stor an-
strängning af dess skapande förmåga, behöfde
hvila. Etter detta jättesteg stadnade vår poe-
Si I några år. Man kan ej påstå att den märks
ligt föll; men icke heller att den höjde sig.
Till denna punkt var Svenska vitterhe-
ten hunnen, då Gustaf den IlI:de steg på
tbronen, och hvem kan misskänna den ännu
högre , hvartill hon af honom blef upplyftad?
Han var äfven, hvad han ej behöft vara för
detta ändamål, sjelf författare. Och om än det
Vore sannt, som påstås, att hans arbeten, i
anseende till språket, fullkomnades af mera
öfvade pennor, hade han förtjensten af des-
sas val; och ingen lär bestrida honom den af
utkasten eller det egentliga innehållet.
Intagen af Corneilles, Racines och Voltai-
res mästerstycken, och mest bekant med de-
ras språk , ville han derefter dana vårt; men
han sökte derjemte att gifva det en gammal
Svensk ton. I de stycken han skref för thea.
tern finner man spår af detta dubbla syfte-
mil. Än förekomma starka gallicismer, till
ex.: det är åt mig att m. m. ”), än finnes ver:
bum sist i meningen på de gamlas vis. Om
detta "blifvit allmänt efterföljdt, och som då
vanligen händer, längre drifvet, hade vårt
språk sluteligen blifvit ett besynnerligt språk.
Men
4) c’est ä moi de &c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
