Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(4956, 2)
Romerska Litteraturen , nästan i allt ett
mer eller mindre lyckligt genljud efter den
Grekiska, har dock, sjelfständig åtminstone
uti ett skaldeslag , lemnat de kommande åldrar-
ne ett mönster. Satiren, ingenstädes saknad,
der sedernas enfald märkeligen förlorat sig,
uppträdde i Grekland på Theatern. Den gam-
la Comcediens Skalder, Cratinus, Evpolis och
Han som, höjd öfver dem alla, ännu beun-
dras i sina skrifter, den ädle Aristophanes,
voro sin tids obevekligt stränga sededomare.
Athens Statsmän, Fältherrar, folkledare, Phi-
losopher och Poéter, utan anseende till per-
sonen, stundom nämnde och framställde i träf-
fande likhet, blottades på skådeplatsen för tad-.
lets bitterhet, eller skämtets lek: —. Ett sjelf.
rådigt folk ville så förlustas. Tidslynnet och
vanan mildrade de sårades smärta. Sedan me-
nigheten skrattat ut och härigenom likasom
förvarat sin frihet, lät den ärenderna gå sin
gång och styrdes såsom förr, ömsom af Pe-
ricles eller en Cleon. Andra tider kommo : Fol-
ket, beröfvadt sin politiska betydenhet, behöf-
de icke eller smickras i sina nycker. Mag-
ten, samlad hos några få, verkade mer ömtå-
lighet och afseende för det personliga. Utan
tvifvel förlorade sig ock, i mon af sedernas
hyfsning, smaken för det som var anstötligt.
Så förändrades Theaterns lynne. Den nya Co-
medien med sitt sköna valspråk: Sublato jure
nocendi , valde en allmännare sedemålning; men
all:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
