Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
och kol. I Åsahögen, som, enligt Herr Bruzelii
sannolika förmodan, var en kummelgraf, funnos ur-
nor med aska och halfbrända ben om hvarandra, och
enligt Capiten Lindgrens, utan någon förutfattad
mening verkställda undersökning, utgjordes nedersta
lagret i den stora halfkorsgrafven på Axevalla hed,
till 2 fots höjd, af kol och aska. I Danska kummel-
groltor äro stycken af urnor funna (Nyerup Mindesm.
ifra Oldtiden, sidan 54).
(5) Utom de många bevis, som finnas i Prof. Sjöborgs
arbeten och i Nordiska fornlemningar, Bexells Hal-
lands Beskrifning, o. s. v., kunna flera andra åbero-
pas. Vid Säfsjön, nära Komstads gästgifvaregård i
Jönköpings Län, är en flintknif funnen ibland brända
ben i en ättehög med stenkista. I Finnhedens sten-
kistor träffas icke sällan flintknifvar, stundom i mängd.
I Grimmetons socken (Halland) har man funnit tvänne
korslagda flintknifvar öfver urnan i en askvård.
Ättehögen, som är 25 fot hög, omtalas redan af Pau-
sanias. Den är i sednare tider undersökt (Walpo-
les Memoirs).
”Rarvus ferri, frequens fustium usus;” Germania, Cap. 45.
Jfr Saxo Grammaticus, Stephanii Edition, sid. 236.
Hos allmogen i Småland råder ännu en vidskeplig tro
på åskviggarnas skyddande förmåga emot trolldom
och spökeri.
(10) Man vill derföre icke neka, all Götherne förstått
konsten att hugga och arbeta flintsten, hvilket är
fullkomligt bevisadt genom det i Bilströmmen upp-
täckta förråd af stenverktyg, hvaraf en del ännu icke
emottagilt sista handläggningen (Iduna, »7:de Häftet,
sid. 187).
(11) Germania, Cap. 27.
(12) Om den sednare trodde man, att han först lärt men-
niskorna att begrafva de aflidna, hvilka förut lågo
utan vård, ett rof för vilddjuren. Jfr Natalis Comes,
2 Boken, 9 Cap.
(13) Asbjörn ifrån Medalhus talade inför Håkan Adalstens
fostre om den hedniska tron, som Norriges innevå-
nare haft ”först under Bränneåldern och sedan under
Högåldern (”fyrst um Brunaaulld enn nu Haugsaulld”),
Hak. Ad. Saga, Cap. 17. - Sturlesons egna ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
