Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
ter föranledde till skatter, hvilka, under namn af
ledungs-lama och atter- eller ättagäld, äro första
upphofvet till den ordinarie hemmans ränta , som,
méd utvidgadt ändamål, nu åligger all den jord,
hvilken icke blifvit derifrån löst genom frivilligt åta-
gande af andra, mot densamma i början svarande,
personliga tjensteskyldigheter och reella besvär.
Men utom den af de fria bönderna med full
äganderätt innehafda odaljorden > som sedermera ut-
grenat sig till skatte- och frälse-jord, förekomma
i de gamla lagarna och i urkunder af samma eller
högre ålder, tvänne andra arter af grund-egendom,
nemligen Upsala öde (rätteligen Od) och allmän-
ningar, hvarifrån de nuvarande Kungsgårdar och
Kronohemman anses i allmänhet härleda sig.
Ett, torde hända ogenomträngligt, mörker höl-
jer ursprungliga tillkomsten och beskaffenheten af
den första ibland dessa egendomsarter. — Hvad man
derom tror sig veta, grundar sig på en fornsägen,
som Isländåren Snorre Sturleson i början af’ 13:de
århundradet upptecknat. Den ’förmäler, att sedan
Yngve Frey, såsom på en gång Konung och Öfver-
ste-prest, flyttat sätet för styrelsen och de allmänna
författning. Skatterna voro ursprungligen frivilliga
gåfvor (skaltgiafer kallas de i Yngl. Sagan). Så-
dana omtalar ock Tacitus såsom vanliga ibland de
fria Germanerna. ”Mos est civitatibus ultro ac
virilim conferre Principibus vel armentorum vel fru-
gum; quod, pro honore acceptum, etiam neccessitla-
tibus subvenit, I. c. cap. 15. Jfr Grimm 1 cec. ss. 246
och. 297.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
