Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Landslagen hade i 2:dra Capitlet af Konunga-
Balken uttryckligen stadgat, att intet af Kronans
gods och inkomster finge af någon Konung minskas
för andra Konungar, och att, om så skedde, ägde en
efterkommande Konung rättighet att det återkalla.
Denna, ständigt öfverträdda, föreskrift bekräftades väl
genom Riksdags-Beslutet i Norrköping 1604 i så
måtto, att Konungarne och Furstarne icke finge bort-
gifva jordagods och liggande grunder, utan under
vilkor, att den, som sådana gods bekomme, skulle,
när någon förändring i Regementet skedde, söka stad-
fästelse af donationen hos den Konung eller Furste,
som i Regeringen inträdde. Vidare stadgades, att för-
läningstagaren icke hade rätt att sälja eller förpanta
något så doneradt gods, samt att, om han utan bröst-
arfvingar aflede, skulle det till Kronan återfalla. Men
dessa nya förordnanden blefvo ej mer, än Landsla-
gens, under följande Regeringar iakttagna, och tje-
nade endast att bereda en mängd enskilda personer
oförväntadt lidande, när omsider rikets tillstånd for-
drade, att de bestämda, men vanvårdade, lagbuden
gjordes gällande och då, alltför ofta, med oskälig
stränghet tillämpades.
Lika vanmäktiga voro de förordningar, som Ko-
nungarne Eric, Johan och Carl utfärdade, för att
hålla allmän och enskild säkerhet vid makt. Den
offentliga straffrätten, som desse Konungar sökte att
utvidga, var hotande i deras Hof-Ordningar, Gårds-
Rätter, Stadgar om högmålssaker, förbud mot olaga
gastmng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
