Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
götiska, de Longobardiska och Vandaliska Konun=
ierna anföras. I afseende på de i Skandina-
fn qvarstannande Göternes första bedrifter vill
författaren icke återtaga hvad Svenska skriftställare
och i synnerhet Johannes Magnus med noggranhet
berättat ”): att Svenskarne förtjente beröm för sin
tapperhet, var äfven: af. frenimande författare med-
gifvet. Det synes nästan, som om Grotius haft lika
mycket undseende för att eftersäga alla Johannis
Magni orimligheter, som att motsäga hans uppgif-
ter. Då Grotius, enligt sitt eget tillkännagifvande,
skref för att visa sin tacksamhet för den ynnest,
som Svenska regeringen hade bevisat honom, måste
han vara mycket grannlaga i en punkt, som både
regering och folk betraktade med den största -öm-
tålighet. Att Grotii deduction af Göternes utvan-
dring från Norden är den grundligaste och förstån-
digaste, som till hans tider blifvit försökt, kan af
ingen förnekas. Grotii prolegomena öfversattes snart
på Svenska och aftrycktes i början af den bekanta
Wisingsborgs-upplagan af Sturleson:
Härmed sluta vi det tredje tidehvarfvet af Svensk
historiographi för den hedniska tiden. Under detta
läidehvarf hafva Johannes Magnus och hans auctori-
teter varit de bufvudsakliga källorna. Ur dessa har
Iman sökt framlägga dels Svenska folkets urgamla
- Non est nostre modestie indigenis et pröesertim
Johanni Magno, viro nobili et Upsaliensi quondam
— Episcopo, cum diligentia memorata intervertere.
För 61. Ed. Amstd. 16551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
