Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar rörande det som förnämligast bör i akt tagas vid Skådepenningars upgifvande af Gudmund Adlerbeth - 9. Fortsättning om nyare tiders penningar; om sköldemärken och deviser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig från sine likar, och hvilka sluteligen gingo i arf från far till son; Blifvandes således, icke allenast personers utan ock ätters skiljetecken ifrån hvarandra. Städer, Stater och Riken fölgde med tiden samma sed och antogo hvar för sig särskilda vapen och färgor.
Här upkom således en ny utväg att utmärka personer, både physiska och moraliska; och det icke blott, enligt första inrättningen i krig och barda-lekar, utan jämväl i borgerliga värf och förrättningar, samt däribland, i synnerhet på sigiller och mynt, men också icke sällan på skådepenningar.
Jämte sköldemärken upkommo efterhand deviser [1]. Detta fransyska ord har i olika tider haft olika betydelser. Som man tror, leder det sitt ursprung af dividere, åtskilja; och betecknade således i sin äldsta mening ej annat än hvart och ett antaget märke, hvarmedelst den ena skilde sig från den andra. I sådant afseende kunna sköldemärken äfven komma under namn af deviser; och så tages ordet hos gamle franske Heraldici [2]. Man kallade ock vissa valspråk, dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
