Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar rörande det som förnämligast bör i akt tagas vid Skådepenningars upgifvande af Gudmund Adlerbeth - 11. Om Påskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några få hufvudsakeliga drag, målar i förkortning och låter åskådarens sunda och uplysta eftertanke fylla hvad som ej synes. Alla ombärliga Epitheter, fyllnads och förbindelse-ord uteslutas och hvar och en sådan besparing anses för en vinst. Framföre alt aktar sig författaren, att med öfverdrifna ord och utrop uphöja sitt ämne [1]. Han äger, att med ett kärnfullt, vigtigt och afpassadt skrifsätt, lägga saken i klar dag; låta den samma således ådraga sig Läsarens upmärksamhet och bereda dess omdöme därom, men icke må han gå honom i förväg, tillvälla sig hans rätt och döma sjelf. Det sanna höga ligger altid i tanken, aldrig i prunkande uttryck; en grundsats, som äger bestånd i all slags vitterhet. Af det skälet äro de gamlas mönster så värdiga att följas. Man tycker att deras minnesmärken liksom upväxa ur sjelfva saken och man märker knapt handen som uprest dem. Konsten förborgar sig under en ädel enfalld, dess enda medel att med säkerhet behaga [2]. Man finner ock här af hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
