Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hvilket han anser så föraktligt, att han ej bort blotta deras namn [1].
*
Sanningen, eller Hvad en Häfdeteknare bör skrifva, är angelägnast att i akttaga: Sjelfva Stilen eller Huru han bör skrifva, förtjänar därnäst att komma under skärskådande, och kan kallas senare delen af Läran om Historiens författande. De Historiska Arbeten, vi äge ifrån fordna Grekland och Rom äro lämningar efter stora och lysande snillen, hvilka i denna afsigt betraktade, altid behålla sin rätta stämpel, och kunna således hvad ett städadt och värdigt skrifsätt vidkommer, i alla tider tjäna till mönster; endast man likväl icke förgäter, att ställa sig till efterrättelse, de Lagar, tidens och alla omständigheters förändring nödvändigt föreskrifva.
En Romersk Författare har väl rätt, då han yttrar sig, att skrifsättet icke är så hufvudsakligt i Historien, som i Vältalighet och Skalldekonst [2]; ty sanningen kan göra ett Historiskt arbete ganska läsbart, oaktadt skrifsättet snarare minskar än öker nöjet, hvarpå
[1] Nero, ratus dedecus amoliri, si plures fœdasset, nobilium familiarum posteros, egestate venales, in scenam deduxit: quos fato perfunctos, ne nominatim tradam, majoribus eorum tribuendum puto. Tacitus, Lib. XIV. c. 14.
[2] Plinius, Lib. V. Epist. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:44:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kvhaa/2/0513.html
