Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 53 ]
åt Solen, sör hvilkens ofredande både Circc
och Tiresias hade varnat Ulysses: hvarföre
han ock tog en ed as sitt manskap, att de icke,
ehvad nöd som åkommo, skulle gripa till den
utvag, att fålla något as denna hjord. De
höllo ock till en tid sin ed. Når det sörråd, som
de hade om bord, var sörtärdt, då sörsr togo
de till sina krokar, sångade fisk och fogel, för
att dermed uppehålla lisvet. Men de ledsnade
snart vid denna lösa mat. Emot Ulyslis
förbud, och till sin egen olycka, flagtade de
nå-gia af de åt Solen helgade oxar, för att
till-frids ftalla sin längtan efter boskaps kött. Hår
as tyckes vara klart, att fisk och fogel icke
varit vanlig, utan nödsalls fpis: i synnerhet som
Homerus sager tydeligen, att de nyttjade den
tvungne as hungersnöd. Plutarchus menar,
att de gamle Greker, äfven som
Pythagoreerna enkannerligen afhållit sig ifrån
fisk,emedan de ansett sör ett skändeligt öfverflöd, att,
då jorden, som skaparen tiildelt oss till
boning, framalftrar sä mycket tjenligt till
föda, lika fullt gä ned lik som uti en annan verld,
och utur hafvets gömor framdraga oskyldiga
fiskar, som på intet sått kunna oroa eller
fka-da männifkan, endaft för att förnöja en
läcker smak/).
D 3 Ehu-
f) Syrnpos, L, VIII. qv. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
