Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 427 ]
dem alla i vördnad och tacksamhet, famt
att jag med öfvertygelse menar det
samma, som De med en utsökt vältalighet
hafva sagt.
Mine Herrar!
Som en Blixt oförmodat kringsprider
de vänner, hvilka vånskap och oskuld
under skuggan församlat, började äfven Eder
vittra skara att skingras vid Lovisas död.
Men snillets Gud förde Er åter tillhopa,
och anförtrodde i Edra händer, en
Fackla, som skulle utbreda sitt ljus öfver
framflutna tider. Han besalte Er, att med
gamla Hjeltars efterdömen åter hos vår tid
up-lifva kärleken till ära och Fofterland: Att
sramdraga ur en oförtjänt glömska och sria
srän ett orättvist tadel en förgäten eller
misskänd dygd: att afkläda den lyckliga
missdådaren fin missbrukade heder, och
gisva den osörrättade förtjänsten en billig
uprättelse hos en oväldig efterverld» Men
dygder och snille äro syskon, deras öden
hafva i alla tider varit oskiljaktige, och
böra teknas på samma gäng och af
samma händer. Säledes blef äfven
Vitterhetens Historia ett föremäl sör Edra
Undersökningar, Edra exempel skulle återföra
var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
