Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 481 ]
hvilka Konstnären som söker art likna
henne, äsven bör hölja. Men dessa saker äro
fä hos ett solk, som förknippar sunda
kån-slor med oskuld, rena seder och manliga
tänkesätt» Sibariten åter skräder halfva
naturen, och finner alla bilder osmakeligay
som icke lånas från Stjernhvalfvet och
blom-fterqvarteret. Den fanfkvldiga läckerheten
är äfven så mycket skild srån den
öfverdrifna, som en belefvad Hofman från
Moliéres lojeliga Fina (Precieufes ridicules).
Den rikaste inbillning blir nu mera en
Tan-talus, som lider brist midt i ftörsta
öfverflöd, och snillet en Skattmästare, som
förvarar de största rikedommar utan att vaga
röra dem. Skvgt cch vacklande, trugar
Snillet en ovillig; lon st att läna sig alla dess
små grannlåter, sör att dermed hölja sin
verkeliga fattigdom. Men pa en prägtig
och stor byggnad tar icke alt vara
prydnad; ögat och inbildningen vilja stundom
hvila vid det enkla och osökta. En tafla
måste dela skugga och ljus.
Der alt är idel ljus, der lyfer rågen
ting.
Ett ru;n hvarest spesiar och üuskro-
• «.. j •
nor betäcka väggar och tak, ar en
Meu-ble-bod, otjänligt art bebos. Nar en sak i
H U si£
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
