Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t 482 ]
fig sjelf är (kön, kan en uprorisk konst
endast försämra henne* Man behöfver icke
förgylla den Pariska Marmoren, måla
Ma-hogenet, eller lika de Holländske
landsboer färja stammarna på våra löfträd gröna.
Denna Läckerhet märker man allenast
vid två särskilta tidepunkter i ett folks
Vitterhet, och är i den ena händelsevis
nyttig. Antingen i gryningen, förrän folen,
som nalkas Horizonten, hunnit uptråda;
eller i skymningen, sedan hon redan
ned-fänkt sig: Jag menar, antingen då ett solk,
som sträfvar efter ljuset, ännu icke förmatt
fullkomligen arbeta fig ur barbariet, eller,
när det efter uplysning tager långa steg,
att åter nedkasta sig i mörker. Balzac
och Voitnre, voro Racines och Fenelons
föregångare; de voro med alt sitt glitter
nyttige; ty de hyfsade med sin
öfverdrifna finhet talesått och ett språk, hvil et
mänga öfverlefvor af ett långt Barbarie
ännu vidlädde. Men når Fonteneller
korn-ma ester Raciner, når Senecor följa pä
Ciceroner och en Bernini på Michel Angelo;
sedan den goda smaken redan en tid härskat;
då kan man vara säker, att Apollo och hans
systrar snart ämna sig att upbryta.
Merendels händer det således, att ett
förskämt toliv ockla har en förskämd smak.
Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
