- Project Runeberg -  Kongl. Vitterhets Historie och Antiquitets Academiens Handlingar / Sjunde delen. 1802 /
318

(1789-1959)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

t 318 ]

taga i min jfagt och i mina Segertåg. Led mig
till heunes hvilas rum, att jag än en gång må fe
hennes Jkouhet, der hon ligger blek vid klippan, och
vädret lyfter hennes vackra hårlåckar. Sjungen
Skalder: Samos Dotters lof lät vädret fora hennes namn
öfver hogderna &c. Man finner i en fvit håraf
i en annan Sång, att Hidallan kom hem tili
fin gamla och blinda Far, fom fade: Hidallan!
hvar äro mina män, fom plägade komma hem med
klingande ßoldar, hafva de fallit vid Ceiruns
fränder? Nej, fvarade den flickande Ynglingen: Lamors
män lefva, och äro namnkunnige; jlag måße fitta
allena på Balvas fi rand, när krigsbullret växer;
men fade Lamor: dina Fäder futto alldrig allena;
när krigsbullret utbredde fig, jer du den grafven?
Mina o gon Jkonja den ej; der hvilar den ädle
Gar-mallou, fom alldrig ßydde ifrån ftriden. Konung af
den ßr ömmande Balval fvarade Hidallan, hvarföre
vill du pluga min Själ? jag var alldrig rädd.
Fingal blef vred på mig for Comalas jkuld, och vill icke
mer låta mig firida i defs krig; gå, fade han, till
de grå ßr ömmar i ditt Land, och multna där, fom
en Ek utan lof, den vädret har fräckt öfver Balva,
for att alldrig mera växa.

Måße jag, fade Lamor, hora Hidallans enfiga
fteg, när tufende blifva namnkunnige i ßrid. Skugga
tf clen ädle Garmallon! for Lamor till ßtt runt;
hans Själ är bedröfvad; hans Son har förlorat ßtt
ruckte. Hvar, fade Hiclallan, ßall jag fika äran,
for att glädja Lamors Sjal’? jfagar jag binden, få
blir mitt namn ej deraf kunnigt, Lamor vill icke
klappa mina hundar & c.; ff ag måße falla, fade
Lamor, fom en Ek, hvilken växte på en klippa,
vek den ßormame hafva kullkaßai. Min f^ugga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:45:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvhaa/7/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free