Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den förhistoriska kvinnan - 3. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
—
16 W. L. GEORGE
—
klubba, beredd att straffa någon lat kvinna eller köra
bort någon snål barnunge, som försökte doppa
fingrarna i det droppande fettet.
Krif var den ende vuxne mannen. Han var lång
och med kraftig muskulatur. Hans ljusbruna hud
var solbränd och betäckt med svart, en smula
gråsprängt hår. Håret bar han långt i fantastiska flätor,
prydda med musselskal och torkade röda bär.
Ansiktet och kroppen voro tatuerade med hans totem.
Han satt likgiltig men vaksam, medan hans kvinnor
arbetade. Kvinnorna, omkring ett halvt dussin
fullväxta, och ett antal barn, flickor och gossar, alla
nakna, sprungo omkring i hyddan. Kvinnorna buro
gördlar av djurskinn som prydnad och hade
håruppsättningar, som de funno mycket vackra. Medan två av
dem vände det tunga spettet, satt en tredje med
korslagda ben och lagade ett nät. En fjärde satte ett
nytt skaft på ett spjut. En femte samlade med en
gaffelformad gren upp inälvorna efter ett djur, som
man ätit upp dagen förut, och kastade dem i sjön. De
äldre barnen vässade flintstenar till knivblad och yxor.
Den store jägaren Krif, herre över allt detta,
betraktade arbetet med likgiltig min. Han var hungrig
och vädrade snålt det stekta köttet. Godmodigt
vaktade han på de små barnen, en pojke och en flicka.
Pojken låtsades jaga flickan, som skulle föreställa en
utter. En gång kom pojken att träffa flickan för hårt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
