Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den förhistoriska kvinnan - 3. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 W. L. GEORGE
den äldre kvinnan bort spettet och lade köttet på ett
lerfat. Krif glömde Seil. Han böjde sig ned över
köttstycket och började ta för sig. Alla barnen hade
kommit in och stodo tillsammans med kvinnorna och
väntade på, att hövdingen skulle äta sig mäått.
Seil var inte alltid upptagen av arbete. Ibland fanns
det inga stenar att vässa, och hon var ännu för ung
för att användas att holka ur en trädstam eller att
fiska. Hon gick ut på bryggan och såg ut över sjön,
där en lätt, blå dimma låg mellan träden. Det var
ljust och varmt. Hon kände sig lycklig. Varför visste
hon inte. Plötsligt började hon längta efter att leka med
syster Nurga. Hon kallades Nurga, därför att hon
var så fet, liksom Seil fått sitt namn av sin skicklighet
att simma som en fisk. Nurga var mycket
regelbunden i sina vanor. En timme efter måltiden fann man
henne alltid i kvinnornas hydda. Seil ropade på
henne. Inget svar. Seil kom inte på tanken, att Nurga
kanske inte var inne. Hon var övertygad om, att Nurga
inte ville svara. Seil hade ingen föreställning om
frånvaro eller närvaro. En sak var eller också var den inte.
Hon gick över bryggan ned till stranden. Det
skrämde henne, ty hon visste, att någon man kunde komma
och röva bort henne. Men hon hade tappat de röda
bären, som hon tyckte så mycket om att fläta in i
håret. När hon hade sådana på huvudet, kände hon
sig på något sätt förnäm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
