Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den förhistoriska kvinnan - 3. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRHISTORISKA KVINNAN 19
Dagarna gingo. Krif var ivrigt sysselsatt med
jakten, ty fisket hade slagit illa ut på sista tiden, och en
uroxe, som han lyckats träffa med sitt spjut, hade haft
kraft nog att dränka sig i sjön, där man inte kunde
komma åt den. Seil hade förstått Krifs närmande.
Hennes tid att inträda i kvinnornas hydda och bli
en av Krifs hustrur hade kommit. Tanken gjorde
henne varken glad eller ledsen. Hon var alltför
förtrogen med födelse och död för att vara nyfiken. Vad
Krif beträffar, så var han den han var: hövdingen,
som man måste lyda, som det inte faller en in att
vägra lyda. Ingen man hade hittills stört henne, ty
omkring sig hade hon nu bara småpojkar. Hon kom
ihåg, att för någon tid sedan hade en av hennes äldre
bröder dödats av Krif och slängts i sjön, därför att
han närmat sig en av kvinnorna. Hon visste, att
andra unga män hade lämnat lägret och begivit sig in
åt landet för att stjäla sig en hustru. I stammen fanns
plats bara för en man. När en pojke växt upp och
behövde en kvinna, måste han ge sig i väg eller dö.
Det var enkla och osammansatta tankar, som
kommo för henne, när hon gick utmed stranden. Det var
hett. Här fanns det bär, men de hade torkat, och
hon tyckte inte om dem. En snok korsade hennes
väg. Hon rörde den inte, ty den var ej god att äta.
När hon kom tillbaka till boplatsen, såg hon något i
busksnåret, som gjorde henne förskräckt och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
