Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den förhistoriska kvinnan - 4. Neolittidens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRHISTORISKA KVINNAN 29
dan är det troligt, att hövdingen fann det svårt att
skaffa föda åt sig och hustrurna, när jakten slog fel.
Det föll honom säkerligen inte in att minska sin egen
ranson — förmodligen minskade han i stället antalet
kvinnor, endera genom mord på dem eller på barnen.
Antagligen betraktade neolittidens kvinna
tillvägagångssättet som fullt tillbörligt, och hon vände sig nog
inte bort från hövdingen, därför att han hade blod på
händerna. Den moderna kvinnan har ännu en smula
spår av detta betraktelsesätt. När männens antal
ökades och stammen växte ut, blev det mer och mer
besvärligt med de många hustrurna. Mannen blev
monogam, inte på grund av stigande moral, utan
genom erfarenhet. Monogami är helt enkelt en matfråga.
Om en farsot dödade nio tiondelar av
människosläktet, skulle polygamien antagligen återuppstå som
naturens eget sätt att återbefolka jorden. Man har allt
skäl att förmoda, att det under neolittiden fanns par,
som vore lika ömt fästade vid varandra, som man än
i dag kan iakttaga bland fåglarna, men troheten var
en följd av vana snarare än av kärlek.
Vända vi oss åter till vildarna, kunna vi göra en hel
del egendomliga iakttagelser. En del stammar äro
monogama och straffa otrohet med döden. Å andra
sidan förekommer bland en del australiska stammar
ett sorts dubbeläktenskap: kvinnan ingår först ett
»legalt» äktenskap med en äldre man, som kan köpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
