Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På patriarkernas dagar - 5. En judisk idyll och en haremsroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAÅA PATRIARKERNAS DAGAR 55
Gud är min Gud. Där du dör, vill ock jag dö, och
där vill jag jordas.»
Gråtande drogo de båda kvinnorna hand i hand
den tunga vägen, som för den gamla ledde till det
längesedan skövlade hemmet och för den unga till ett
främmande och fientligt land. Så kommo de en dag
till en lantgård, som ägdes av en man vid namn
Boas. Det var mitt i skördeanden. Enligt gammal
judisk sed ägde då den fattige rätt att plocka så
mycket han själv förmådde föra med sig. Ödmjukt följde
Rut i skördemännens spår och samlade korn åt sig
och den gamle Noomi — vid pass en efa, säger
sagan. Bonden på åkern såg den unga kvinnan och
kände sitt hjärta intaget av hennes blygsamma sätt.
I hemlighet underlättade han hennes mödor.
e
Den gamle Noomi hade å sin sida gjort en
upptäckt, och en afton sade hon till Rut:
»Boas, med vilkens tjänarinnor du varit
tillsammans, är ju vår frände. Och se, i natt kastar han
korn på sin loge. Så två dig nu och gå ned till
logen. Men laga så, att mannen icke får se dig, förrän
han ätit och druckit. När han då vill sova, så se
efter, var han lägger sig, och gå dit och lyft upp täcket
vid hans fötter och lägg dig där. Han skall då själv
säga dig, vad du bör göra.»
Undergivet svarade Rut:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
