Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På patriarkernas dagar - 6. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ PATRIARKERNAS DAGAR 65
nits, ty aderton av dessa kvinnor intogo en
särställning och uppräknas som hustrur. En judisk hustru
hade tydligen sitt särskilda kännemärke.
Vari detta bestod är svårt att veta, men man kan
förmoda, att hustruns ställning hade något
sammanhang med ägandebegreppet. Ursprunget var troligen
det faktum, att en jude ansågs endast kunna välja sin
hustru ur en släkt av god härstamning — en slavinna
kunde han köpa sig. Om därför båda parter hade
egendom, måste det lagligen bestämmas, vem som
skulle bli arvinge. Ehuru en hel del egendom
kunde ärvas gemensamt, så ändrades därigenom inte det
sakförhållandet, att en var överhuvudet. Överhuvudet
var densamme som arvingen, och det var naturligt,
att han utvaldes bland hustrurnas — de förnäma
kvinnornas — söner, och inte bland slavinnornas. Vi
äro berättigade att göra ett sådant antagande, ty i
vissa fall, då den lagliga hustrun hade fött en son,
avfärdades slavinnornas söner med gåvor. De
betraktades som inte fullt likvärdiga.
Överallt få vi bekräftat, att den illegala hustrun
betraktades som mindervärdig. När ett anfall väntades
av någon främmande stam, placerade judarna
slavinnorna och deras barn framför hustrurna och de
legitima barnen. Det måste betyda, att hustrun ansågs
dyrbarare och borde skyddas av slavinnornas kropp.
En hustru åtnjöt särskilda rättigheter. En jude kunde
Kvinnans Historia. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
