Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 1. Antiken - 2. I Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AÄARA OCH HÄRLIGHET 75
vilken man såg dem. För ögonblicket är det
tillräckligt att citera Thukydides, som anmärker: »Den
kvinna är bäst, om vilken det talas minst bland männen,
vare sig gott eller ont.»
II. I Grekland.
Så vitt vi veta, spelade börd och uppfostran ingen
roll bland judarna, men den gamla engelska versen:
»När Adam grävde och Eva spann, vem var väl då en
herreman ?», hade ingen tillämpning hos grekerna. Till
och med i äldsta tider var Grekland ett klassamhälle.
Den härskande klassens kvinnor behandlades rätt väl,
medan däremot under hela Greklands historia de lägre
klassernas kvinnor behandlades med fruktansvärd
brutalitet, köptes och såldes, skildes från sina barn,
pryglades och korsfästes. Troligen ha vi att söka
grunden till det grekiska klassamhället i det faktum,
att de olika stammarna leddes av ärvtliga hövdingar.
Därav de förnäma kvinnornas bättre ställning.
Denna bättre ställning fick sitt uttryck i ett visst
mått av frihet. I Homeros’ dagar hölls den gifta
kvinnan inte instängd i palatset. Arete och Nausikaa
gingo omkring i staden så mycket de behagade, och
Nausikaa begagnade sin frihet till »att av en händelse»
vara närvarande, när Odyssevs gick förbi. Främlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
