Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 1. Antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 W. L. GEORGE
sådant skulle hända en kvinna utan hennes egen skuld,
är hon därför inte mindre hedrad bland män». Det är
ju alldeles i sin ordning, men det intressanta är här
frånvaron av all sorts svartsjuka. Det betyder, att för
grekerna under den tidigare perioden en kvinna var
en kvinna ungefär som en stol är en stol. Från senare
tider känner man till fall av individuell svartsjuka,
men grunden till denna känsla var säkerligen
äganderättskänslan. Det förefaller litet underligt, att ett
jämförelsevis civiliserat folk som det grekiska skulle se
på saken från en sådan synpunkt. Grekerna även
under äldre tider tvättade händerna före måltiden, höllo
matborden rena, drucko sött vin, höllo sig nyktra,
voro rätt gästfria och hörde gärna musik under
måltiderna. Slutsatsen blir den, att grekerna redan nu
voro ganska orientaliserade. De blevo det i ännu
högre grad allt som tiden gick och lyxbegäret ökades och
den religiösa likgiltigheten fick insteg. Höjdpunkten
av denna utveckling nås under Aténs storhetstid omkr.
300 f. Kr. Vanorna hade då blivit ytterligt dyrbara,
befolkningen drog sig alltmer och mer till städerna.
Kvinnorna klädde sig i dyrbara linnetyger och flätade
guld i håret. Men denna tid är också en period av
politiska intriger och krig. Man hade slutat att räkna
med kvinnorna. De hade förlorat den ställning, de
trots allt haft under den barbariska homeriska tiden.
Vi skola senare sysselsätta oss med den synpunkt, ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
