Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 7. Vågskålen höjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRA OCH HÄRLIGHET 91
parlamentet vid tjugoett. Romarna voro därför inte
enbart barbarer — de voro inkonsekventa, vilket är
mänsklighetens naturliga tillstånd. Teoretiskt taget
hörde den romerska matronan till sin mans lösöre
och behandlades med kall respekt. Det kunde slösas
mycket pengar på henne, liksom än i dag vissa fruar
äro sina män dyrbara, men det ansågs knappast i
överensstämmelse med god smak att ägna sin hustru
en passionerad beundran, som bättre kunda anbringas
på annat håll. I själva verket var hon stolt,
skvalleraktig och så slösaktig, som hon förmådde.
I äldsta tider saknade de romerska kvinnorna
arvsrätt, men så småningom visade sig bestämmelsen svår
att uppehålla i praktiken. Vid den tid, då Cesar kom
till makten, fingo kvinnorna en smula uppfostran och
lärde sig inte bara att koka mat och väva, utan fingo
undervisning i dans, musik och — Homeros. En del
romarinnor visste också att förskaffa sig en viss
ställning. Pompejus’ hustru Cornelia hade verkliga
kunskaper i matematik, litteratur och filosofi. Plinius’
hustru Calpurnia satte musik till sin mans dikter. Hon
och många i hennes omgivning levde i oklanderligt,
trofast äktenskap med sin man. I Senecas
omgivning — han var en idealist och trodde, att kvinnan
var jämnställd med mannen, ännu mer avancerad än
Platon således — levde en hel del kvinnor, släktingar
och vänner, som tycks ha varit intelligenta, enkla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
