Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ära och härlighet - 7. Vågskålen höjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 W. L. GEORGE
blygsamma, sådana kvinnor som Helvia, Paulina och
Marcia. Agrippina skrev memoarer, som Tacitus
ansåg sig kunna åberopa som auktoritativa. Sak samma
gäller om kurtisanerna, fast de i allmänhet stodo på
ett lägre plan än de grekiska hetärerna. Lucianos
beskriver inte blott Pantheas skönhet, utan också
hennes smak för musik, poesi, politik och diskussioner.
På grund av dessa fakta har man rätt att våga en
förmodan: ehuru som regel den gifta kvinnan både i
Rom och Grekland i intellektuellt hänseende var
intetsägande, så blev i verkligheten romarinnan vida
överlägsen grekiskan. Förhållandet kastar ingen
skugga på grekerna, ty vi måste komma ihåg, att
Grekland erövrades och krossades av Rom. Romarnas
glansperiod ligger femhundra år efter grekernas.
Emellertid var när allt kommer omkring
romarens förhållande till sin hustru en smula mer
liberalt än grekens. Romarna hade ungefär samma
vanor som grekerna — de höllo slavinnor, som inte
erkändes som lagliga hustrur, deras öron
genomborrades och deras kroppar märktes med glödande järn
som igenkänningstecken. (För endast sextio år sedan
förekom samma sak i Sydstaterna.) Också romarna
hade vestaler, som svuro kyskhet under trettio år,
som bådo, offrade och tjänade i templen. Om hon
bröt sin ed, brändes vestalen levande, och hennes
älskare gisslades till döds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
