Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 4. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 W. L. GEORGE
regeln: en man, en hustru. Det fanns emellertid
undantag. I det sjätte århundradet träffa vi på en
irländsk kung med två gemåler. Vi ha också
berättelser om polygama frankiska kungar, men på det hela
taget gick utvecklingen åt monogami. Verkningarna
för kvinnans vidkommande voro avsevärda. Hon
behövde inte längre frukta för att hon på äldre dagar
skulle se sig ersatt av en yngre kvinna. Hon var inte
bara den lagliga hustrun — hon var »hustrun».
Vilken makt detta måste ha givit henne inom den
kristna familjen, är lätt att föreställa sig.
Till slut uppkom frågan om möjligheten av
skilsmässor, och lösningen, den frågan fick, bidrog
ytterligare att stärka kvinnans ställning. De äldsta kristna
betraktade inte blott äktenskapet som oupplösligt, utan
förbjödo även änkor att gifta om sig. Det senare
förbudet kunde inte upprätthållas i längden, men kvar stod,
att det för den kristne var omöjligt att köra bort sin
hustru. Regel blev, att änkor och änklingar tillätos
omgifte, däremot inte frånskilda makar.
Principerna voro inte fullt stadgade. Man kan dock
säga, att efter Augustinus’ kyrkoorganisation
frånskilda makar förbjödos att gifta om sig. Längre fram
slappnade de stränga bestämmelserna något. Som ett
medgivande åt den mänskliga svagheten beslöt det
tridentinska kyrkomötet att tillåta
äktenskapsupplösning i vissa fall, som bestämdes av påven. Men detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
