Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 4. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUS 123
Prästcelibatet utvecklades långsamt. Först förbjödos
prästerna att gifta om sig efter hustruns död, och de
fingo inte gifta sig med änkor. På kyrkomötet i Elvira
under fjärde århundradet ställdes på det högre
prästerskapet fordran, att det skulle leva i celibat, men inte
på det lägre. Det var först Gregorius VII som gjorde
celibatet allmänt. Även nu väckte förordningen så
starkt missnöje, att den i verkligheten inte blev
genomförd förrän på tolvhundratalet. Meningen var
givetvis att ge prästen en undantagsställning. Sådan
är Thomas av Aquinos ståndpunkt, när han inte
direkt fördömer äktenskapet, men betraktar det som
ett hinder för frälsningen.
Denna synpunkt blev av en icke alldeles
välgörande inverkan på kvinnans ställning. Det fastslogs, att
kvinnan var en frestelse och en snara för mannen,
men det fastslogs inte, att mannen var en frestelse
och en snara för kvinnan. Om också celibatkravet
inte försämrade kvinnans ställning, så bidrog det i
varje fall inte till att höja den. Hon förblev en fara.
Vad som däremot verkligen höjde hennes ställning,
var kravet på monogami. Före kristendomen hade
mannen flera hustrur och favoritslavinnor — hustrun
räknades bland husgeråden. Enligt kristendomens
bud utgjorde mannen och hustrun ett andligt helt.
Formellt existerade budet visserligen inte, men då
polygami bland kristna var okänd, så blev så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
