Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 5. Det kristna livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 W. L. GEORGE
hela taget förde de äldsta kristna ett liv, som
kunde tjäna som föredöme i en tid som deras. De
hade en nästan vidskeplig vördnad för
äktenskapsbandet. Deras uppfattning av troheten var så
ytterligt sträng, att Konstantin införde dödsstraff för
otrohet, ett straff, som tillämpades inte blott på kvinnor
utan också på män Straffet behövde inte ofta
tillämpas, ty långt före kejsar Konstantin hade de
kristna ur sitt samfund utstött uppenbara syndare. Man
får den uppfattningen, att de flesta kristna voro
renhjärtade, nyktra, sparsamma och måttliga. Ivriga
missionärer, som de voro, och angelägna om att för sitt
samfund vinna de omgivande hedningarna, voro de
dygdiga för att ge ett gott exempel: de utövade dygden
med en underlig, hetsig stolthet. De voro stolta till
och med i sin kristliga ödmjukhet. Och som stolthet
inte är någon dålig egenskap, utvecklade den
ytterligare deras dygder. Nästan utan undantag voro de
hederliga i affärer, även mot hedningarna. De levde så
mycket de kunde som ett idealistiskt samfund.
Under det första århundradet rådde hos dem i själva
verket egendomsgemenskap — man sålde allt sitt för
att dela bland sina medkristna. När småningom
systemet tagit fast form, upphörde givetvis
egendomsgemenskapen. Den tog i stället formen av stora gåvor till
kyrkan. I synnerhet under förvirringen i fjärde århund-
radet, då barbarerna svärmade utanför Roms portar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
