Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 5. Det kristna livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUS 127
fick kyrkan stora rikedomar, grunden till kleresiets
maktställning under medeltiden.
Man måste fråga sig, hur det kunde komma sig, att
människor, som levde så enkelt och rent, kunde bli
så hatade och förföljda. Skälet är, att den kristna
asketismen var det slösande och sedeslösa antika Rom
djupt förhatlig. När de kristna vände sig bort från
hedendomen, drogo de sig ur Roms sällskapsliv. I
Roms fester ville de inte ta del, ty dessa stodo under
avgudarnas skydd. Seden att anropa de hedniska
gudarna kommo de kristna att undvika cirkus och
liknande ställen. Då de avsvuro de hedniska gudarna,
blevo de naturnödvändigt puritaner. De avskydde den
hedniska konsten, den hedniska poesien, den hedniska
vältaligheten. Kort sagt, de kristna brydde sig inte
om någon kunskap, som inte direkt bidrog till
frälsningen. De avskydde det glada, lätta samspråket,
något som är ganska naturligt, då de väntade, att
världen snart skulle förgås, men det gjorde dem
osällskapliga. Och all skönhet betraktade de som
sensualism. Kyrkofäderna förbjödo färgade tyger,
musik, guldvaser, vitt bröd, importerade viner, varma
bad och hälsningar på öppen gata. De hatade allt,
som var begärligt för deras köttsliga natur — det var
med en viss rätt, som den romerska aristokratien
anklagade dem för att lära, att det var lättare för den
fattige än för den rike att bli salig. Helt sant var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
