Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 6. Den mörka tidsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 W. L. GEORGE
VI. Den mörka tidsåldern.
Tiden gick, Rom föll. Germaniens barbarer
översvämmade Frankrike, Italien, Spanien och trängde
fram brännande och mördande ända in i Afrika.
Kulturen sjönk djupt i aska och grus. Bildningen
försvann, en tid av brutalitet bröt in — så småningom
utplånades mellan åren 400 till 1000 allt vad som
gjorts för mänsklighetens civilisation. Konst, filosofi,
lärdom, det kejserliga Roms statssystem, allt dränktes
i den röda flodvågen av vilda bönder från den fjärran
Norden. Domprosten Inge säger mycket sannt, att
medeltiden var »den längsta och svåraste
nedgångsperiod, som mänskligheten upplevat i historisk tid.» Man
räknar vanligen medeltiden från år 400 till år 1500.
Denbörjar med den all kultur krossande barbariska
flodvågen; den slutar med renässansen, Amerikas upptäckt,
kringseglingen av Godahoppsudden, med vetenskap
och bragder, som kasta ett nytt ljus över världen.
Men inom medeltiden måste man räkna med skilda
perioder. Medan från år 1200 och framåt man kan
iaktta ett vetenskapens återupplivande, en verklig
renässans, möter man från år 400 och framåt under
åtta sekler ingenting annat än det svartaste mörker,
med undantag — och det är skälet, varför vi här
förbinda den tidigare medeltiden med kristendomen —
för munkarna. Detta feodalherrarnas tidevarv rädda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
