Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 6. Den mörka tidsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUS 131
des åt den framtida kulturen genom den kristna
kyrkan. Det var den katolska kyrkan, som i sina kloster
höll liv i den flämtande låga, som renässansen och
reformationen skulle blåsa upp i en väldig flamma.
Kyrkan hade ett svårt arbete med att hålla kvinnan
uppe vid den ställning, hon nått. Den hade att göra
med goter, visigoter, burgunder, vandaler, senare med
hunner och avarer. Goterna voro okunniga, brutala
och grymma, men de voro ingen dålig ras. Enligt
Tacitus höllo de äktenskapet i stor helgd. De
straffade otrohet med döden, ehuru de givetvis voro mer
toleranta mot män än mot kvinnor. De hade ett visst
anlag för moralism — hos goterna var det skabrösa
skämtet okänt. De voro rödskinnens själsfränder, ty
deras kvinnor voro närmast slavinnor, som fingo göra
allt arbete, medan männen jagade, drucko eller
spelade. Kvinnan hade ingen röst i rådslagen; först senare,
när barbarerna kristnats, fick hon arvsrätt.
Deras livsåskådning kommer till synes i det faktum, att
när ett barn föddes, hade fadern rätt till sammanskott
från hela stammen. Var det en flicka, blev summan
mindre än för en pojke.
Den stora massan av dessa barbarer voro sundare,
renare än de fördärvade massorna i Grekland och
Rom. Kristendomen trängde endast långsamt in i
dessa barbarer, men när den äntligen gripit dem, voro
de lojala och blevo så goda kristna, man rimligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
