Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ljus - 7. Den nordiska medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 W. L. GEORGE
Därpå slutar visan:
Så kom det ifrån himmelen två vita duvor ner,
men när de flögo dädan, de syntes vara tre.
Det kommo tvenne korpar från helvetet opp,
de togo unga kungen både med själ och kropp.»
Vi böra visserligen akta oss för att bli alltför
djupsinniga inför minnesmärken från förgången tid och
inte lägga däri en mening, som upphovsmännen
aldrig drömt om. Men ur dessa enkla och okonstlade
rader med sin veka stämning talar en finhet i
uppfattningen av kravet på kvinnans renhet och en ridder-
lig försynthet i känslans uttryck, som vi — om vi
därtill taga fasta på visans stora och seglivade populari-
tet-Dna en viss rätt att anse som karaktäristiskt för
nordbons förhållande till kvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
