Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Pånyttfödelse - 2. Trubadurerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 W. L. GEORGE
Shakespeares dagar funnos inga aktriser. De
kvinnliga rollerna gåvos då ännu av män.
Innehållet av sångerna var kärlek. Vanligen valde
trubaduren en förnäm dam som föremål för sin
platoniska tillbedjan. Vanligen var damen ifråga gift, ty
den unga flickan räknades inte — hon var ingenting
annat än på sin höjd ett förtjusande husdjur.
Trubaduren blev den utvaldas vasall — han betraktade sig
inte längre som kvinnans herre. Det finns ingenting
sensuellt och ingenting sakramentalt i detta
förhållande. Trubadurens tillbedjan var estetiskt och
emotionellt färgat. Mannen tog plats vid kvinnans fötter på
ett sätt, som ingen grek eller romare hade kunnat
drömma om. Det nya i trubadurerens uppfattning var,
att kärleken adlar älskaren. Givetvis måste detta ha
en ingripande verkan på kvinnans ställning — det
var hon, som fått den högre platsen.
Många av trubadurerna ha lämnat efter sig
beundransvärda dikter. Å andra sidan fanns det de, som
gjorde uppror mot detta nya avguderi. Så säger
exempelvis Marcabrun: »Kärleken är av dålig härkomst —
utan att ha dragit svärdet har den dödat tusentals
män».
Vartåt pekade detta? Hur berörde det kvinnan? Det
höjde henne; kvinnan var inte längre en egendom,
utan ett ideal, som man såg upp till. Med dessa
vandrande poeter kom romantiken in i världen. Finkäns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
