Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Pånyttfödelse - 4. Man står och tvekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PANYTTFÖDELSE 167
dessa pengar voro hennes egendom. Barbarernas åsikt
var tydligen den, att en kvinna, som gifter sig, överger
sin förra familj och blir medlem av sin mans och
således på visst sätt kan anses försvarslös. I stället
för att tala om köpesumma, började man tala om
morgongåva. Blev hon änka eller skild från sin man,
var hon inte längre beroende av sina egna barn för sitt
uppehälle. I många fall är det väl troligt, att mannen
disponerade över dessa penningar, som honom gott
syntes, men det är vår skyldighet att annotera det
teoretiska framsteget.
Det skydd, som kyrkan givit kvinnan, hade hon vid
denna tid helt förlorat. Kyrkan befann sig i ett
förnedringstillstånd, och det fordrades reformationens
friska vindar för att hon skulle tillfriskna. Prästernas
moraliska nivå var synnerligen låg. Gregorius VII
(1073—1085) hade gjort ett kraftigt försök att höja
den genom sin celibat-lagstiftning. Den mötte
emellertid ett intensivt motstånd. Hans celibat-lag
genomfördes visserligen så småningom, men den allmänna
meningen hade den alltid emot sig. År 1230 opponerar
sig Jean de Meung i sin berömda »Roman de la Rose»
mot prästcelibatet. Han stöddes av folkopinionen.
Instinktivt förstod man, att celibat inte var det rätta
sättet att höja sederna. Många, som sedan kommo att
visa sig avogt stämda mot protestantismen, instämde
i sina hjärtan med reformatorerna i denna punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
