Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Pånyttfödelse - 8. Två nordiska renässanskvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAÅNYTTFÖDELSE 191
Maximilian. Vore inte kontrasten så stor mellan
krönikans enkla, trohjärtat naiva ord och den
tragiska händelse, som besjunges, så ville vår fantasi helst
framlocka bilden av Bosporen, någon grym och
vällustig sultan, en intrigerande storvezir och en samling
sköna haremsdamer. Det är svårt att tänka sig
Stockholms ström som skådeplats för ett brott av denna art.
Österländsk är episoden emellertid inte. Däremot
ger den oss en god föreställning om vad en av
renässanstidens despoter kunde tillåta sig. Det vi kalla
»renässansen» var utan tvivel en överklassrörelse — den
var det mer än annanstädes här uppe i Norden. En
Cecilia Vasa, en Erik XIV, en Johan III, en Sigismund
—det är svensk renässans. Folkets massa däremot
levde sitt liv oberörd av de nya vindarna på konstens
och vetenskapens område, men oberörd också av den
nya moralen — eller bristen på moral.
Erik XIV är renässansmänniska, men knappast
Karin Månsdotter. Dock är hon väl så typisk för sin
tid som någonsin Cecilia Vasa.
»Född den 6 november 1550 klockan sju och tjugo
minuter efter middagen», har Erik antecknat om
Karins för övrigt säkerligen inte fullt bestämbara
födelsedag. Endast indirekt är det älskarens rörande
intresse för även de obetydligaste omständigheter, som
stå i samband med den älskades person, som talar ur
notisen. Det är planeternas ställning vid Karins fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
