Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Pånyttfödelse - 8. Två nordiska renässanskvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 W. L. GEORGE
delse, som Erik vill bestämma, för att därigenom
kunna ställa hennes horoskop, d. v. s. förutsäga
hennes blivande öde. Vi stöta här återigen på ett stycke
renässansliv — förkärleken för astrologi.
Eriks natur är full av motsägelser, och vissa
omständigheter tyda på, att han — liksom hon — tagit
sitt äktenskapslöfte på allvar, men som den äkte
renässansman han var saknade han i grunden all
aktning för Karins människovärde. Han värderar henne
uteslutande från den fysiskt-erotiska sidan. Under den
tid av fängelsevistelsen, som han är skild från henne,
sysslar han patologiskt envist med frågan, om hon
är honom trogen eller ej. Det gäller emellertid
uteslutande troheten i krass fysisk mening. Hon finns ej
längre i hans omedelbara närhet — därav oron. Att
hans eget handlingssätt, hans misstag, hans grymhet
skulle ha kunnat psykiskt avlägsnat henne från
honom, den tanken dyker ej ens för en sekund upp i
hans förvirrade hjärna.
En förvirrad hjärna! Visserligen, men Eriks syn på
förhållandet mellan honom och hustrun har i
grunden ingenting att göra med hans sinnessjukdom.
Det är renässanstidens uppfattningssätt, ingenting
annat.
I Karin åter lära vi känna den relativt ofördärvade
svenska bondflickan, blond och fyllig, böjlig och god-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
