Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 1. Det sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 W. L. GEORGE
på min luta eller klavicinen annat än i mina lärares
närvaro.»
Det är något lillgammalt i hennes sätt att
moralisera. Själv bekänner hon öppenhjärtigt: ”Jag
avskydde alltid att leka med andra barn». Men ändå,
men ändå — här möta vi till slut detta underliga,
sammansatta sextonhundratal: »Jag brukade ofta
sysselsätta mig med min mors
tjänsteflickor och försökte leda
deras fåfängliga prat in på
allvarliga ämnen. Men jag
tyckte, att när jag hade gjort
detta på söndagen och alla
veckans dagar uppfyllt min
plikt genom bön och läsning,
så var jag fri att göra något,
Engelsk dam med mask, SOm inte var synd. Ty vid
densolfjäder, spegel, pung na tid förstod jag ännu inte
och bonbonnière. det fåfängliga i världsliga sam-
tal av det slag, som
människorna kalla oskyldiga. Jag ansåg det inte syndigt att
lära eller höra på glada visor eller kärleksdikter.»
Här har man svårt att finna sig tillrätta. På äldre
dagar upptäckte Lucy Hutchinson kärleksvisors
farlighet, men trots sin principfasta puritanism var också
hon, när allt kommer omkring, en produkt av det
sjuttonde århundradet, då kvinnan ännu hade ett lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
