Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 2. Människan födes god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 W. L. GEORGE
niskan födes fri. Fullständigt virrig blir Rousseau, när
han anfaller teatern, som han kallar en skola i dåliga
seder. Den franske litteraturhistorikern Faguet har
haft ett lätt arbete med att vederlägga honom, då han
påpekar, att om människan födes god, och om hon
fått gåvan att skriva komedier, så kunna de enligt
logikens alla lagar inte vara skadliga.
Saken är den, att Rousseau hatar uppfostran. Han
har några vaga föreställningar, att barn kunna
uppfostra sig själva, att vi kunna hämta våra kunskaper
ur luften. Konst och litteratur äro bara frestelser till
synd. De karaktärer, han skapar, äro fulla av dygd,
absolut utan moralbegrepp och fulla av retorik. Vad
föds ur detta kaos? Ett mycket märkligt ting:
filantropin. Hittills ha vi haft barmhärtighet. Vi
hoppas, att läsaren förstår betydelseskillnaden. Många
människor ha hjälpt sin nästa. Rousseau fordrade, att
vi skola älska henne.
När vi komma till andra pioniärer, sådana som
Montesquieu, göra vi bekantskap med en annan, mer
förnäm, mindre tvärsäker typ. Han är en skeptiker.
Hans verksamhet har en viss beröring med Voltaires.
Han är vad man kan kalla en experimenterande
filosof. Vetenskapen, som nu befinner sig i sin
gryning, är för honom det viktigaste, och han har ett
visst hum om social organisation. I stället för att låta
allt gå på en slump, vill han ingripa och ordna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
