Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 3. Några kvinnotyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITIKENS TIDSAÅLDER 223
III. Några kvinnotyper.
Det är svårt att säga, vad som är det typiska hos
det adertonde seklet — det är både en ansatsernas
och en dekadensens period. Kvinnorna i högre
sosial ställning voro inte blott leksaker, utan hade
också ett visst inflytande. Nöjeslivet intog en stor
plats, och för första gången uppträdde kvinnorna
som värdinnor i hemmet. Under sextonhundratalet
hade de mest av allt varit en sorts
utställningsföremål — bevis på mannens makt och lycka. Nu
underhöllo de inte bara sällskapet, utan deltogo till och
med i det ekonomiska livet. Kvinnorna spelade en inte
obetydlig roll i den s. k. South Sea Bubble, en
ryktbar svindelhistoria år 1720, som ledde till att själve
skattkammarkanslern blev utstött ur parlamentet. Det
uppges, att en hertiginna av Devonshire förlorade
f 100,000 på spekulationer, för att inte tala om
hennes syster, grevinnan av Bessborough, som häktades
och dömdes för hasardspel.
En karaktäristisk typ för sjuttonhundratalskvinnan
är Katarina av Ryssland. Någon vanlig kvinna var
hon långt ifrån. Hon var gift med en alkoholist, och
sin son höll hon i slaveri till hans död. Hon var
sentimental och sensuell och intellektuell i det
adertonde seklets anda. Det vill med andra ord säga, att
hon flirtade med idéer, spelade rollen av Voltaires
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
