Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 3. Några kvinnotyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
224 W. L. GEORGE
skyddspatronessa — han smickrade henne för övrigt
på ett sätt, som inte var fritt från ironi — och höll sin
hand över Rousseau och d’Alembert. Hon hämtade
Diderot till Petersburg, och hon läste »Dictionnaire
Philosophique» från pärm till pärm. Hon var ett lätt
byte för vilken äventyrare som helst, som hade
utseendet för sig, och ville han kalla henne ung och vacker,
blev han genast general eller guvernör. Hon var
oerhört ärelysten och utvidgade högst betydligt Rysslands
gränser. Hon var en tyrann, men ändock hatade hon
Frankrike, ty hon var övertygelsetrogen demokrat ...
Hennes politik var oklar och svängde från en
ståndpunkt till en annan. Hon har själv förklarat
förhållandet med orden, att hon lät leda sig av
»omständigheter, gissningar och tillfälligheter». Hon var ett
storartat kaos. Hon saknade inte en viss värdighet.
När hon fick höra, att den unge fursten av Ligne hade
tillåtit sig att spionera på några muhammedanska
kvinnor, som uppträtt med obeslöjade ansikten i tanke
att de voro ensamma, gav hon honom i hovets närvaro
en skarp läxa: »Min herre, ert tilltag visar dålig smak
cch ger ett dåligt föredöme. Ni befinner er bland ett
folk, som mina vapen underkuvat, och det är min
önskan, att deras lagar, religion, seder och fördomar
respekteras». Det var tydligen en viss stil över den
ryska kejsarinnan. En engelsman erinrar sig
ovillkorligen drottning Victorias yttrande, då hon en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
