Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 3. Några kvinnotyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITIKENS TIDSÅLDER 227
hur du plågas av att bli lämnad ensam. Jag ber dig
därför att samla hela din styrka och försöka få tiden
att gå så angenämt som möjligt.»
Vilken skillnad mellan Martha Washington och den
bländande Madame de Pompadour! Historikerna ha
behandlat henne illa, betraktat henne som en vanlig
kurtisan. Fastän hon var född inom medelklassen,
hade hon en förnäm dams instinkter. Hon var ganska
lång, smärt och mycket graciös. Hon hade tjockt,
kastanjebrunt hår och mörka ögonbryn, den berömda,
vackert böjda munnen, vackra tänder och vackra
ögon. Hon behärskade Ludvig XV till den grad, att
hon på äldre dagar snarare var hans vän än hans
älskarinna. Hon behärskade hans hjärna. Inte bara
därför, att hon var livlig och vacker. Hon var
väluppfostrad, spelade spinett, red lika utmärkt som hon
sjöng och var en överdådig värdinna. Intressant är
Madame de Pompadour därför, att hon representerar
den betydelsefullaste sjuttonhundratalstypen: den
politiska kvinnan. I förbund med premierminister
Choiseul fick hon till stånd freden med Österrike —
Ludvig själv förhöll sig passiv. Det var hon, som fick
jesuiterna utvisade från Frankrike. Hon grundade
porslinsfabriken i Sèvres och förmådde kungen att
upprätta den krigsskola, där de franska officerarna
ännu i dag utbildas. En inblick i hennes personlighet
ger oss berättelsen om hennes död. Hon läste om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
