Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 3. Några kvinnotyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 W. L. GEORGE
sorgsfullt igenom sitt testamente, gav hovmästaren
order att ersätta alla, som skött henne under hennes
sjukdom, och att utdela de pengar, som funnos i
hennes börs, till de fattiga. Hon lät sedan
kammarjungfrurna kläda sig och lät sminka sina bleka kinder. Hon
gav audiens åt Janette, posttjänstemannen, läste och
kritiserade med sitt vanliga intresse de tidningar han
gav henne. Sedan satt prästen en stund hos henne.
När han stod i begrepp att gå, smålog hon och bad
honom stanna med orden: »Ett ögonblick, herr
kyrkoherde, så kunna vi gå på samma gång». En stund
senare dog hon.
Om det är ett stort steg från Martha Washington
till markisinnan de Pompadour, hur himmelsvid är
inte skillnaden mellan den senare och Marie
Antoinettel Har markisinnan fått ett rykte, som är sämre
än hon strängt taget förtjänat, hur har man inte
idealiserat och gråtit över Marie Antoinette av intet
annat skäl, än att hon föll ett offer för sina egna
politiska synder!
Marie Antoinette hade rödbrunt hår och tjocka
ögonbryn. Hon var inte vacker, men tilldragande. Hon
läste litet och hade en vulgär smak. Hon var
ytterligt nöjeslysten och nyckfull. Hon hade en verklig
passion för juveler. Hon köpte gärna, och hon glömde
oftast att betala. Hon uppmuntrade hovets
extravaganser och gav ett dåligt exempel genom sin förkärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
