Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 4. På nordlig latitud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITIKENS TIDSÅLDER 235
Låt oss ett ögonblick betrakta bilden av Agneta
Horn, dotter till Gustav Horn, Gustav II Adolfs
betänksamme, försiktige fältherre, och dotterdotter till
Axel Oxenstierna, den store rikskansleren!
Agneta Horn har efterlämnat ett memoarutkast,
intressant icke minst genom den inblick det ger i
kvinnligt själsliv. Här skola vi emellertid inte sysselsätta
oss med de individuella dragen, utan inskränka oss
till att påpeka det som förefaller oss vara tidstypiskt.
Agneta Horn var glad, självsvåldig och inte så litet
bortskämd, hade en vass och rapp tunga, visste
också om sin färdighet och sparade inte sin omgivning av
mer eller mindre omtänksamma kvinnliga släktingar.
Hon var kort sagt en utpräglat världslig natur, som
inte tyckte om mesar, utan redan som sexton års
flicka drömde om att bli gift med en »braf soldat».
Denna osentimentala unga dam börjar sin
levnadsbeskrivning med orden:
»Anno 1629 den 18 augusti och om en måndags
morgon kl. 7 är jag, Agneta Horn Gustavsdotter, född
hit till denna onda och för mig mycket mödosamma
och bedröveliga världen uti staden Riga, mig själv till
all som största sorg och vedervärtighet.
Herre min Gud, hjälp mig denna min svåra värld i
denna min barndom och sedan, så länge Gud täckes
unna mig mitt bedrövade och elända liv, kristelig och
väl genomgå med ett gott tålamod, evad Han täckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
