Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 4. På nordlig latitud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l
KRITIKENS TIDSALDER 239
»Bästa ting, som bonde i bo sitt haver, det är
laggifta hustru hans. Vilken henne från bonden stjäl,
han är värsta och största tjuv. Och därför envar,
som bondens hustru lockar från honom och löper med
henne bort; varder han därvid fången på färsk
gärning, då skall han till tings föras och dömas och
upphängas över andra tjuvar. Vill ej bonden hustru sin
liv unna, då föres ock hon till tings och dömes kvick
i jord.»
Paragrafen visar med all önskbar tydlighet, att
kvinnan under hela stormaktstiden och litet därtill enligt
gällande lag och författning betraktades som mannens
egendom. Gjorde hon det också i praktiken?
Agneta Horn kan i detta fall ge oss någon
vägledning. Av hennes levnadsbeskrivning framgår, att
hennes giftermål visserligen inte helt betraktades som
hennes egen sak, men att de, som härvidlag togo till orda,
uteslutande voro hennes kvinnliga släktingar.
Hennes far, den bistre och mångprövade krigaren,
förefaller att ha varit ett lydigt redskap i damernas händer.
Vad Agneta själv beträffar — och hennes fall är
säkerligen inget undantagsfall — så betonar hon
visserligen med munnen sin dotterliga undergivenhet, men
det är sin egen vilja hon sätter igenom, trots släktens
motstånd.
Ännu under sjuttonhundratalet var vägen lång upp
till Norden, och endast som svaga dyningar nå de häf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
