Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Kritikens tidsålder - 4. På nordlig latitud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 W. L. GEORGE
tiga stormarna nere på kontinenten hit upp. Först
med Hedvig Charlotte Nordenflycht (1718—63) ha vi
att anteckna en kvinnotyp, som kan sägas motsvara det
franska sextonhundratalets preciösa damer. Men hon
är långt ifrån någon renodlad representant för
klassicismen. Upplysningsmännen ha redan börjat sin
verksamhet: Hedvig Charlotte Nordenflycht är en underlig
blandning av stormaktstidens protestantism och det
nya »fritänkeriet». Hon är besatt av lärdomshögfärd
som en av de »femmes savantes» Molière hånat, men
hon är på samma gång sentimental som det höves en
samtida till Rousseau.
Det finns motsättningar i Hedvig Charlotte
Nordenflychts natur, som göra ett nästan groteskt intryck.
Hon är robust och blodfull, står hela sitt liv i både
intellektuellt och erotiskt beroende av män, och hennes
död är, om också inte en direkt så åtminstone en
indirekt följd av en lika brinnande som olycklig
kärlek till en ung vetenskapsman. Ändå är det hon, som
först av alla i sitt land framställer krav på, att
kvinnan skall betraktas som mannens intellektuelle
jämlikel Trots alla personliga olikheter finns det hos
Hedvig Charlotte Nordenflycht något, som visar fram
mot Anna Maria Lenngrens obarmhärtiga avslöjande
av den manliga självtillräckligheten och Fredrika
Bremers krav på, att också kvinnorna skola insläppas på
den ekonomiska vädjobanan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
