Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Getter och får - 1. De första rebellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 W. L. GEORGE
dog innan hon fyllt fyratio år, men hennes liv var
fyllt av lärda mödor och kamp för frihetens sak. Det
är något rätlinjigt och logiskt i hennes berömda
arbete: »Vindication of the rights of women», en
temperamentsfull gensaga mot männens tyranni.
»Samma sociala och politiska rättigheter för kvinnorna som
för männen» var hennes fordran, en naturlig
konsekvens av, att de borde åtnjuta samma uppfostran.
Hon var en fullgod representant för den moderna
demokratien. Hon var emellertid klarsynt nog att inse,
att de flesta kvinnor likna Ibsens Nora i »Ett
dockhem», d. v. s. Nora före den stora katastrofen, och
hon var uppriktig nog att erkänna det. Hon sökte
förklara men också en smula ursäkta förhållandet.
»När man tänker på, hur länge kvinnan varit
underkuvad, så ligger det ingenting förvånande i, att en
del av dem trivas i sina bojor.» I våra dagar låta
dessa ord som en platthet — för hundra år sedan
inneburo de något nytt. Hon var inte utan ett visst mått
av kvickhet, en kvickhet med en bitter anstrykning.
»Tvingad att leva samman med en så ofullkomlig
varelse som mannen, finns det ingenting, som är så
nödvändigt för kvinnorna att lära sig, som
fördragsamhet». Hon protesterade mot, att kvinnornas
uppfostran uteslutande gick ut på att göra dem lämpade
för äktenskap eller rättare sagt haremsliv. Men hon
protesterade också mot, att kvinnorna satte som sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
