Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Getter och får - 1. De första rebellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GETTER OCH FAR 247
främsta uppgift att infånga en man. »Varför skall
kvinnokönet uppfostras för att behaga mannen?»
I undervisningsfrågor var hon synnerligen
avancerad. Hon ville ha absolut förbud för lärare att bestraffa
sina lärjungar — barnen borde dömas av
jurydomstolar, sammansatta av kamrater. Dessutom yrkade
hon på samundervisning. Premierminister Walpole
kallade henne »en hyena i kjolar». Den gången hade
han tydligen ingen skarp blick för vad framtiden
skulle komma att medföra. Kanske var han också en
smula cynisk den gång han fällde sitt omdöme.
Trots en Mary Wollstonecrafts energi skred
förändringen endast långsamt framåt. Trots sin
revolutionära yra vägrade man i Förenta staterna att ge
kvinnorna rösträtt. Den franska nationalförsamlingen var
oartig nog att vägra läsa deras petition i ämnet. Man
måste medge, att revolutionärernas praktik höll sig
en dryg hästlängd bakom deras teori. Ett bevis på
vad folkets flertal tänkte i frågan är Mrs John
Sandfords bok: »Woman in her Social and Domestic
Character», utkommen år 1831. Här framhölls det,
att kvinnans ställning av naturliga skäl måste förbli
underordnad och att hon i sin verksamhet var i
behov av mannens stöd och ledning. Av denna bok
såldes i England på tre år fyra upplagor.
Kvinnorna hade tänt en vårdkas, men den brann
inte. Den låg och pyrde. Maria Edgeworth slog ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
