Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vägen till framtiden - 2. Manliga bundsförvanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 W. L. GEORGE
Så framställde Ibsen plötsligt den satsen, att
kvinnor ha samma rättigheter som män. Man fordrade
inte längre vänlig behandling, inga särskilda
rättigheter, utan samma rättigheter. Från kvinnans synpunkt
äro de flesta av Ibsens dramer revolutionerande. Han
var den första, som från scenen vågade kritisera
äktenskapet och vågade påstå, att det inte var
tillfredsställande — från kvinnans synpunkt.
Hans sätt att gå tillväga kan inte sägas vara
ridderligt — mot mannen. Han har skapat ett galleri av
äkta män, där de flesta äro motbjudande eller idioter.
Han framförde aldrig den traditionella äkta
mans-typen, hustyrann, otrogen och egoistisk. Han skapade
en ny typ: den äkta mannen, som inte räcker till. Vi
behöva bara nämna Hedda Gablers man och hans
dråpliga fras: »Sånt gör man inte». I »Vildanden» är
mannen en fåfäng dåre, som slöar hela
eftermiddagarna på sin soffa och påstår, att han arbetar på sin
stora uppfinning. Helmer i »Ett dockhem» är först
odrägligt självkär, för att sedan vid minsta anledning
misstänka sin hustru.
Ibsen skapade en serie i sitt tycke utmärkta
kvinnor, men i kvinnofrågan har han kanske verkat mera
genom att så obarmhärtigt belysa den manliga
dumheten.
Från vår synpunkt är »Ett dockhem» det mest
betydelsefulla av Ibsens skådespel. För att få pengar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
