Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ur mannens synvinkel - 2. Det sociala problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—
UR MANNENS SYNVINKEL 311
tid också den en fråga, som gav filosoferna mycken
sysselsättning. Det är betecknande för situationen, att
medan en realist som Aristoteles har ett skarpt öga
för de kvinnliga karaktärsdrag, som göra henne
olämplig för det politiska livet, kommer en abstrakt
idealist som Platon till ett motsatt resultat. Sokrates’
lärjunge är den förste »feministen» i modern mening.
Någon beröring med verkligheten har Platons
utredning dock icke. Den rör sig helt och hållet på
det akademiska planet, och i detaljerna — han
förordar bl. a. kvinnogemenskap och anser, att staten
bör övertaga barnens uppfostran — är hans recept
direkt motbjudande. Frågan var tydligen inte aktuell i
det gamla Grekland.
Den anspråksfullhet, varmed den grekiska kvinnan
under förfallsperioden och kejsartidens romarinna
uppträdde, de friheter som hon tog sig i erotiskt
avseende, den pliktförgätenhet, hon gjorde sig skyldig
till, var dock en aldrig sinande källa till klagovisor
och satirer, och till slut — särskilt under Augustus’
tid — ett föremål för lagstiftningen. Det var den
allmänna mopraliska ruttenheten, som angripit även
kvinnorna — inte minst kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
