Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ur mannens synvinkel - 2. Det sociala problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 W. L. GEORGE
På ett helt annat sätt brännande blev kvinnofrågan
under medeltiden. Under antikens sista århundraden
hade tvábarnssystemet — ett typiskt
degenerationssymtom — blivit allt allmännare. Det såg ut, som
skulle södra Europas mer högtstående raser nödgas
lämna plats för semitiska invandrare. Den faran hade
försvunnit med den germanska folkvandringen; i
stället hade en annan dykt upp.
De ständiga krigen och de härjande sjukdomar,
som följde dem i spåren, hade i högre grad decimerat
den manliga än den kvinnliga befolkningen. Så fanns
omkring år 1400 i Frankfurt a. M. på 4,600 män icke
mindre än 5,400 kvinnor. Då därtill kom, att staden
räknade icke mindre än 200 munkar, som icke fingo
gifta sig, fanns ett överskott av fullvuxna, ogifta
kvinnor, som uppgick till minst 20 procent av de vuxna
männens antal. Medeltidens kvinnofråga var liksom
våra dagars i hög grad ett försörjningsspörsmål.
Trots det stränga skråtvånget möter man också
snart överallt kvinnor som hantverkare och köpmän.
De arbeta i ullväverierna, som skräddare,
buntmakare, bagare, remskärare, brodererskor och
guldsmeder. De sälja varor på torgen och i affärerna, de
tjänstgöra som baderskor och som sjuksköterskor,
som skrivare och som portvakterskor. Inte ens de
lärda banorna kunde hållas stängda för dem. Vi kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
